Intresset för motorsport har alltid funnits hos 19-åriga Alice Liwell, men det var för fem år sedan det tog fart på allvar. Hon började som kartläsare åt sin pappa Christian Holmudd, som brukar vara speaker på tävlingar runt om i Sverige. Men så kom dagen när hon fick körkort – och bytte plats med pappa.
– Jag sa att det här är min grej nu. Du får sitta i kartläsarstolen.
Från den dagen är det alltid Alice som sitter bakom ratten.
Hennes första tävling var på Sviestad och då placerade hon sig bäst bland alla tjejer. Men en sak var viktigare.
– Jag slog pappas tider också, säger Alice och skrattar.
Hon står vid sin vita rallybil utanför garaget i Fornåsa. Här spenderar hon en hel del tid, men mest tid av allt tar ridningen, något som hon har hållit på med sen barnsben.
– Varför ska jag nöja mig med en hästkraft?
Den inställningen har gett goda resultat i tävlingar. Det gjorde att racerföraren Mikaela Åhlin-Kottulinsky fick upp ögonen för just Alice. Åhlin-Kottulinsky har ett nytt projekt tillsammans med Porsche som handlar om att få unga tjejer att ta nästa steg i sin motorsportkarriär. Projektet, Race Apprentice 2025, hade plats för tre unga talanger och Alice var en av många som sökte. Hon trodde att hon inte skulle ha en chans. Men en dag ringde telefonen med goda nyheter.
– Jag började nästan gråta för jag var så glad.
Vad är det som du gillar med rally?
– Adrenalinet, absolut adrenalinet. När man står på startplattan och de viftar med flaggan är det bara jag och min rallybil. Pulsen går upp och det känns i magen.
Den känslan hade Alice på en tävling i somras, men inte hela racet. Alice körde av vägen och voltade in i en stor sten och bilen hamnade på sidan.
– Jag har tänkt att det inte skulle göra så ont att krocka, men att gå från hundra till noll känns kan jag säga. Jag fick hjärnskakning och kotor komprimerades.
– Det var så sjukt egentligen. Jag förstod inte riktigt. Sen när vi låg på sidan helt still och jag tittar ut genom fönsterrutan så börjar jag garva. Jag tänker att det var för jag var så rädd. Men sen när jag kom ut ur bilen blev jag förbannad, jag tänkte bara på bilen.
Bilen blev helt förstörd och Alice kunde bara tänka på att hon nu inte skulle kunna köra rally på ett bra tag, inte på att kroppen gjorde ganska ont.
– Sen fick jag ont i nacken, jag började må illa och jag kände att det var något i ryggen.
Tiden efter olyckan beskriver Alice som overklig. Rädslan satt kvar länge.
– Jag trodde inte att det hade satt sig så hårt som det gjorde.
Bara att sätta sig i rallybilen var jobbigt efter hon voltat. Sen dess har hon tränat, och då har en del oro släppt. Fyra månader efter kraschen var det dags för nästa race.
– Det var väldigt läskigt. Jag har ett helt annat tänk nu än jag hade innan. Förut tänkte jag att det inte fanns några hinder. Nu tänker jag mer att "den stenen är lite stor", då tar vi det lite lugnt i den här kurvan.
Efter kraschen fick Alice höra att orsaken var att det var en kvinna som körde.
– Jag blev arg såklart, men lägger ingen vikt i det. Jag har ganska mycket skinn på näsan och tror att det kommer ta mig långt just för att jag inte bryter ihop om någon säger att jag är dålig.
Även mer generellt upplever Alice att vissa människor har fördomar om henne, utifrån att hon är tjej i en mansdominerad sport. Det verkar reta en del.
– Det har alltid varit gubbar, ja, mansgrisar.
De negativa kommentarerna vänder Alice till en drivkraft.
– Jag vill göra det ännu bättre och komma ännu längre.
Tror du någon gång på det negativa de säger om dig?
– Nej, jag tror inte på dem men tänker "har de ingenting bättre för sig?". Du sitter i publiken, du har ingen rallybil så varför snacka skit istället för att vara tyst?
Varför har vi inte kommit längre 2025 tänker du? Att vissa män fortfarande tror att kvinnor inte kan köra bil?
– Jag tror att det handlar om osäkerhet. Som att när det kommer en stark kvinna måste jag nog trycka ner henne lite för att hon inte ska tro att hon är något. Vi är ju ett hot som vi brukar säga, vi kan placera oss bättre.
Rally är en av få sporter där kvinnor och män tävlar mot varandra.
– Det tycker jag är jättebra. Jag förstår inte det där med damklass.
Det är inte bara negativa kommentarer som Alice får, många tycker att det är roligt när fler tjejer drar sig till sporten.
– Folk kommer fram och säger att det är kul att jag kör, att jag kör bra och att det ska bli kul att följa mig. Det är klart att jag blir jätteglad då, det blir ju en drivkraft!
Drivkraften hoppas Alice ska ta henne långt.
– När jag sätter huvudet till finns det inget stopp.
Målet är glasklart. Hon ska tävla i Rally1, den högsta klassen internationellt.
– Jag ska köra WRC-bil.
Det målet fanns inte för några år sedan. För när Alice var elva hände något som hon trodde skulle förstöra hela hennes liv. Hon fick diabetes.
Hur är det att tävla i rally och ha diabetes?
– Herregud säger jag bara. Adrenalinet påverkar det enormt och många andra faktorer. Det har varit förjävligt rent ut sagt.
Men även den motgången vände Alice till en drivkraft.
– Aldrig i hela mitt liv hade jag väl trott att 11-åriga jag skulle sitta bakom en rallyratt och kunna fullfölja tävling efter tävling.
Adrenalinet, det som Alice älskar med sporten, har stor påverkan på sjukdomen.
– Jag blir jättehög i blodsockret ibland. Jag har försökt att hitta ett sätt att kunna hantera det på en bra nivå så jag kan koncentrera mig.
Om blodsockret blir för högt, känns det som att Alice inte kan tänka klart.
– Jag känner mig odödlig och sen blir det bara pannkaka av allt.
När man sitter i en rallybil är adrenalinet svårt att komma ifrån.
– Man får hitta ett sätt, för det är så individuellt.
Har du hittat ett bra sätt för dig?
– Det skiljer sig mycket från tävling och tävling men jag försöker att äta en stadig frukost, det är väldigt viktigt. Men det får inte vara för mycket kolhydrater som höjer mitt blodsocker.
Det krävs mycket planering kring kosten inför en tävling.
– Det är helt avgörande.
Nu vill Alice visa att det går att tävla i rally på hög nivå och ha diabetes.
– Jag trodde att mitt liv var över när jag fick den diagnosen. Nu vill jag vara en förebild för unga. Att även om du har diabetes kan du göra saker. Du är inte din sjukdom.