– Det var lite synd. Men så är det.
Hugo Wihlmark suckar lite när han kommenterar helgens junior-SM på Strömsholm. Nu slutade det med en sjunde plats för Motalaryttaren. Men det var så nära att han fått med sig mycket mer än så.
För efter den första omgången så hade han och Cartago II Z skaffat sig ett utmärkt läge inför finalomgången.
– Ja, vi var ju fyra nollor efter första och vi var näst snabbast av dem. Så långt så såg det ju riktigt bra ut, säger Wihlmark som när han red in till den andra omgången visste att ännu en felfri runda skulle kunna ge ekipaget guldet.
Och det såg länge ut som att det skulle gå vägen. Med bara två hinder kvar var de felfria och med guldvittring. Då kom problemen.
– Hinder 9-10 var en kombination med 14 meter mellan hindren. Eller tre galoppsprång. Det blev för trångt för min häst och jag lyckades inte få tillbaka honom tillräckligt. Så han rev framboomen på tian på uppgång. Jag hörde suset från publiken när boomen föll, berättar Wihlmark som direkt insåg att det segerchansen var borta.
– Jag tappade allt där. Jag orkade inte hålla fokus så vi rev sista hindret också. Man blir ju så besviken när guldläget försvinner, säger Wihlmark.
Det nedslaget innebar att även bronspengen gick förlorad något som han just då inte tänkte så mycket på. Med lite distans till det hela så grämer det honom dock allt mer.
– Ju mer man tänker på det ju mer besviken blir man. Det var ju inget svårt det sista hinder heller. Så det var väldigt dumt, men det är ju som det är.