Det första vi ser när vi kliver in i ridhuset, på Arneberga gård, är Cora Kümmerling sittandes i sadeln. Tyglarna hänger lösa och för våra otränade ögon ser det ut som hon bara sitter där och låter hästen gå runt som den vill. Som om den vet precis vilken väg den ska ta över trail-banan som ligger utlagd.
Inget kunde vara mer fel. Cora har full kontroll över varje steg den tar även om det knappts syns.
– Jag styr hästen bara med benen och sätet, förklarar Cora när hon suttit av och vi gått upp i ridhusets matsal. Där på en hylla från golv till tak står alla de priser hon samlat på sig under karriären.
"Antar att jag är bra"
De största och som står i fokus är de tre gulden hon tog på Europamästerskapen i westernridning i Tyskland för en tid sedan. Där blev det även ett silver och ett brons.
Prissamlingen vore imponerade för en ryttare som tävlat internationellt i 15 år. Cora är 15 år och när hon svarar på frågan hur länge hon tävlat så måste vi fråga en gång till för att vara säkra på att vi hört rätt.
– Ridit har jag gjort hela livet. Men tävlat och verkligen satsat på det har jag bara gjort sedan jag var tolv år. Jag har haft turen med mig och sen är det väl lite skicklighet också, säger hon och ler.
Inget kaxigt leende. Utan ett ödmjukt som säger att hon själv, trots framgångarna, inte ser sig som någon stjärna.
– Jag vill bara se felen jag gör för att kunna bättre. Jag ser inte det som jag gör bra. Men jag antar att jag är rätt bra, säger hon och leendet blir än större där hon sitter behagligt avslappnad i fåtöljen.
En kontrast till hur hon menar att hon blir när hon sätter sig i sadeln.
Tackar läromästaren
– Här är jag mer glad. På banan är jag bara fokuserad på att jag ska göra uppgiften så bra som möjligt. Säger min tränare att jag ska göra något så vill jag kunna göra det direkt. Annars blir jag besviken, säger hon och avslöjar därmed både hennes styrka och svaghet. Tålamodet är det senare. Förmågan att förstå och snappa upp nya saker menar mamma Åsa är det förstnämnda.
– Hon är otrolig bra på att lyssna och ta till sig vad tränarna säger. Det är inte alla som förstår varför de ska göra si eller så. Men Cora tänker själv och korrigerar det som är fel.
Själv har Cora sin förklaring till att hon kunnat fylla det imponerade prisskåpet. Nämligen 16-årige hästen Skip som familjen köpte för fem år sedan.
– Allt är tack vare honom. Han är min läromästare. Vi har lärt känna varandra så himla bra genom åren. Det är samspelet mellan oss som gör det.