– Vi kan aldrig locka nya cyklister eller få andra att komma tillbaka till oss om man inte upplever att vi kan erbjuda ett tryggt och säkert arrangemang.

Det säger Vätternrundans VD Gunilla Brynell-Johansson. Vi träffar henne tillsammans med Oskar Höglund, arrangemangskoordinator och den som praktiskt har ansvar för att se till att detaljer i säkerhetsarbetet följs till punkt och pricka.

Det är tydligt att de är väl medvetna om riskerna som finns med att få ut drygt 20 000 cyklister på en sträcka av 30 mil runt en sjö, dessutom där deltagarna på många platser får samsas med övrig motorfordonstrafik.

– Det vore oerhört negativt för vårt varumärke om det skulle upplevas som att vi inte arbetar idogt och systematiskt med säkerheten. Därför är det väldigt högt upp i vår agenda hela tiden, säger Gunilla Brynell-Johansson.

Totalt sett är det hennes yttersta ansvar som vd för loppet att se till att säkerheten är så hög som möjligt, hela tiden. Men alla som arbetar med loppet ska ha fullt säkerhetstänk i allt de gör, både för cyklister som deltar i de olika loppen, men också för funktionärer, anhöriga och publik.

– Vi har olika säkerhetsgrupper som jobbar med de här frågorna på olika sätt. Dessutom har vi i styrelsen med en person, Magnus Larsson, som jobbar både på VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) och på den norska motsvarigheten till Trafikverket. Han är en väldigt stor tillgång i de här frågorna.

Sen en tid tillbaka jobbar man också mycket närmare Trafikverket, på olika sätt.

– Att jobba tillsammans istället för att det tidigare varit mer av en motpart har gjort att vi kommit närmare varandra och tagit stora steg bara de senaste åren.

Konkret har det bland annat inneburit att man kunnat ge de tidigare flaggvakterna ett tydligare uppdrag utmed banan och arbetar mer med bland annat skyltar och information till motorfordonsförare.

– Vi har också med olika lösningar, bland annat genom att sänka hastigheten ännu mer och skapat andra hinder på vägen, lyckats få ner biltrafiken ännu mer, berättar Oskar Höglund.

Tidigare jobbade Vätternrundan med en vision som kallades ”30 bilfria mil”. Var hände med den?

– Den retoriken är förändrad till 30 bilglesa mil, berättar Gunilla Brynell-Johansson. Att ha bilfritt under ett och ett halvt dygn på de vägar där vårt lopp drar fram, det är en utopi. Det går inte. Däremot ska vi tillsammans med Trafikverket och de olika kommunerna runt Vättern hela tiden arbeta för att få så bilglest det bara går och dessutom se till att cyklister och övrig trafik, genom olika tekniska lösningar, ska kunna samsas på ett tryggt och säkert sätt.

Oskar Höglund:

– I år har vi betydligt fler hastighetssänkningar, farthinder och varningsskyltar än tidigare och för cyklisternas del kommer det betyda en ännu säkrare runda.

Var utmed banan finns den största risken? Finns det nåt sånt avsnitt som är extra utsatt?

– Inte som vi kan se. Det hade varit enklare för oss att åtgärda om det funnits något avsnitt där vi sett att det sker mest incidenter, men det är inte så, säger Gunilla Brynell-Johansson.

– Däremot vet vi att den sträcka som av cyklisterna upplevs som mest obehaglig är från Vätterns norra spets ner till man svänger av riksväg 50 in mot Lemunda, säger Oskar Höglund. Där är det trångt och en smal och krokig väg. Dessutom är många deltagare trötta under den delen av loppet.

Han avslöjar samtidigt att man från arrangörshåll umgås med planer på att dra om sträckningen från utgången på riksväg 50 i norr och in till Motala. Hur exakt det skulle gå till vill han inte berätta, men en titt på kartan berättar att det finns en möjlighet att åka över Zinkgruvan och Godegård och ner till Nykyrka.

– Hur vi än gör så blir sträckningen lite längre än vad loppet är idag och det måste man också ta hänsyn till. Det är svårt att korta någon annanstans.

Den sträckan på riksväg 50 ska ju inom några år börja byggas om, är det positivt för er?

– Både ja och nej. Den nya vägen kommer delvis att gå tillsammans med den gamla, delvis bli helt ny men också korsa den gamla på några ställen så det kommer att bli flera utmaningar för oss, säger Oskar Höglund.

Övar ni mycket på olika scenarion som kan inträffa under loppet?

– Vi hade en stor övning vid Katastrofmedicinskt centrum i Linköping förra året, tillsammans med olika berörda instanser, där vi fick öva på olika scenarion. Det kunde vara allt från att en större olycka med flera motorfordon inblandade till att någon får hjärtattack mitt på banan och så vidare, säger Höglund.

Avslutningsvis, är säkerheten kring loppet er största utmaning inför varje år?

– Det är en stor utmaning, helt klart. Om det är den största vet jag inte. Men jag vill poängtera att vi skulle aldrig starta något av våra lopp om vi inte kände att vi gjort så mycket vi kunnat för att det ska vara så säkert det bara går, säger Gunilla Brynell-Johansson.