– Det är tuff konkurrens, säger han och ler.
Förra helgen vann han SM-guld i nationell skeet. Några veckor innan var han fyra i den olympiska formen av samma gren.
– Det som skiljer de två grenarna åt är egentligen bara skjutordningen. Annars är det samma sak, säger Fredrik Larsson.
I den olympiska formen var han bäst av alla i grundomgången, men föll sen undan i finalen och slutade fyra.
– Jag kände att jag var nöjd efter grundomgången och hade visat styrka då. Jag orkade helt enkelt inte ladda om till finalen.
Men i Oppunda utanför Katrineholm gick det ännu bättre. 194 poäng av 200 gav inte bara SM-guld, det var också svenskt rekord med en poäng.
– Jätteskönt. Ett rekord är ett rekord, så är det ju. Bra att ha i sitt cv, helt klart. Det är en milstolpe på vägen, att jag visar mig själv och andra runt omkring att jag börjar närma mig den nivå jag har kämpat för att nå.
Han berättar att resultatet i SM i olympisk skeet, där han hade 121 träff av 125, normalt sett räcker till att nå en final på en världscup eller till och med i ett OS.
– Det brukar ligga däromkring, 121-122 poäng. Så jag vet att jag har kapaciteten att skjuta riktigt bra poäng.
Men konkurrensen i Sverige är som sagt stenhård. Idag har man två skyttar, Markus Svensson och Stefan Nilsson, som rankas bland topp sex i världen.
– Det är tufft med så hård konkurrens, men samtidigt väldigt givande. För man vet att när man närmar sig eller till och med slår dem, då är man bland de bästa i den här sporten.
Framgångarna på SM gör att han till nästa helg får skjuta Nordiska Mästerskapen, i Oslo.
– Vad jag kan göra där? Vet inte. Det är ingen bra bana där och man måste ha tur med ljuset för att få till ett bra resultat. Men det ska bli kul att komma ut på ett mästerskap och jag känner att formen är bra.
Efter NM är säsongen snart över. Då väntar ett par veckors ledighet och sen en lång försäsong då Fredrik faktiskt tränar utomhus, även om det är smällkall vinter.
– Ner till 20 grader kallt brukar det funka. Det finns kläder och vantar, säger han och ler.
Annars gör han en hel del träning även hemma i garaget.
– Jag har tur att vara sponsrad av ett företag som gör skyttesimulatorer så en sån har jag hemma. Det funkar jättebra.
Det stora målet för honom ligger knappt två år bort. Då går OS i Tokyo.
– Jag vill verkligen dit, det vore oerhört häftigt. Men konkurrensen är tuff, varje land har max två platser och de andra har varit i landslaget många säsonger och gjort flera OS tidigare. Så det är en tuff utmaning, men jag är villig att ta den.
– Och skulle det inte gå så kommer det ett OS fyra år senare. Då får jag sikta dit istället.
Fredrik berättar att hans intresse för skytte började nästan i barnvagnen.
– Min bror Roger Larsson var väldigt duktig i lerduveskytte, tillsammans med en man som heter Åke Kall från Motala. Familjen följde dem på väldigt många tävlingar och det var de jag såg upp till som liten.
Men den egna karriären startade inte med lerduvor, utan luftgevär.
– Jag tävlade i 20 år och det gick ganska bra. Jag var kanske topp tio i landet under ganska många år, men det blev aldrig mer än så.
Efter att ha hållit upp i tio år startade han skyttet igen. Men då blev det lerduvor.
– Jag har alltid sneglat på det och vid 37 års ålder drog jag igång. Jag längtade så pass efter sporten och kände att om jag någon gång ska satsa så måste det vara nu, sen är för sent.
Han har kämpat i tio år nu och sakta men säkert tagit sig till toppen.
– Jag hade tur att komma i kontakt med Anders Berglind, som var femma på OS i Los Angeles 1984, och han blev min tränare. Utan honom hade jag aldrig kommit så här långt.
Om det leder till den stora drömmen om OS, det återstår att se.