Speedway Àr vÀrldens bÀsta sport. Det finns ingen sport som fÄr mig att gÄ upp i varv sÄ pass mycket som ett jÀmnt speedwayheat nÀr förarna kör axel mot axel och byter plats om vartannat.
Men allt som oftast nÀr jag pratar om sporten eller tittar pÄ Àr jag sur, tvÀr och tycker att det var bÀttre förr. EfterÄt funderar jag över att helt strunta i att bry mig om speedway och lÀgga ner tid pÄ att lÀra mig virka istÀllet.
SÄ lÄngt har det faktiskt gÄtt.
Men istÀllet för att virka surfar jag in pÄ Youtube och kollar gamla heat. Jonas Davidsson mot Grzegorz Walasek frÄn 2009 eller kanske Darcy Wards bÀsta GP-heat. Direkt nÀr jag ser den typen av klipp blir jag glad och jag klickar mig vidare till nÀsta innan allt avslutas med Tony Rickardssons GP-vinst i Cardiff 2005.
Men efter en stund gÄr glÀdjen över i irritation och besvikelse över att speedwayen inte Àr sÄdan Àr lÀngre.
NÀr Piraterna mötte VÀstervik för nÄgra veckor sedan var det dammigt, trÄkigt och usel speedway. Jag förstÄr om de dryga 1500 som stod pÄ lÀktaren valde att inte komma tillbaka. Men tisdagens match mellan Piraterna och Lejonen var precis tvÀrtom. DÄ stod det ocksÄ drygt 1500 pÄ lÀktaren och kommer inte de tillbaka förstÄr jag ingenting.
Stundtals bjöds det verkligen pÄ speedwaygodis. Jag sÄg hur Jonathan Ejenermark skickade ut ett högerben mot Lejonens Sammy van Dyck i heat fem. Men det som verkligen fick det att kÀnnas i magen var heat 12 och 14. Piraternas stjÀrna Piotr Pawlicki, född 1994, mot Lejonens vÀrldsstjÀrna Bartosz Zmarzlik, född 1995.
I heat 12 jagade Pawlicki Zmarzlik för allt vad han Àr vÀrd. Han flyttade bak rumpan sÄ lÄngt som det bara gick pÄ sadeln och strÀckte ut armarna sÄ de var som raka rör och satsade för fullt. Men det rÀckte inte till. I heat 14 skulle han ta revansch. Pawlicki och Zmarzlik bytte plats fler gÄnger Àn vad jag hann rÀkna, körde centimeter frÄn varandra och stundtals sÄg det lite vÀl vÄghalsigt ut.
Direkt nÀr jag kom hem, efter avslutat arbetspass pÄ Skrot-Anders arena, loggade jag in pÄ ESS-play och kollade reprisen av matchen. EfterÄt jag tittat klart var allt gnÀll och negativitet som bortblÄst och jag kÀnde bara: Det hÀr Àr f*n det hÀftigaste som finns och att speedwayen fortfarande kan vara sÄdan som jag vill att den ska vara och det gör mig glad.