Det är tidig lördagmorgon när Andreas Carlsson dyker i bassängen i Motala simhall. En dryg timme och ett antal tusen meter senare kliver han upp efter det första av tre träningspass han har på schemat denna dag.
En träningsplanering som har ett mål. Det att se till att han är får kliva högst upp på prispallen när JEM i triathlon avgörs i Tartu, Estland, i början av juli.
– Ja, så var det tänkt i alla fall, säger Carlsson och blickar ut över bassängen där några av träningskamraterna från Motala triathlongymnasium vänder för ytterligare en längd.
Sen fortsätter han:
– Nu är allt väldigt oklart. Alla tävlingar i juni är inställda. SM är inställt och några Europacuper som jag skulle ha kört är inställda.
Förra säsongen avslutade han med att vinna de två sista Europacuptävlingarna. Så motivationen när han påbörjade uppbyggnadsträningen för det som ska bli hans sista säsong som junior var på topp.
Nu funderar han en stund när han får frågan hur han motiverar sig att träna över 20 timmar i veckan utan att veta om han kommer få tävla något alls.
Svarar sen:
– Jag älskar att hålla på med det här. Sen är vi en supergrupp som tränar ihop och vi har bra tränare i Macke (Marcus Wernström) och Jocke (Joachim Willén) så det är inte så svårt ändå. Tanken är att vi håller oss till planen och kör på tills vi vet hur det blir, säger han och blir tyst en stund innan han fortsätter:
– Vi har ändå en väldig tur här i Sverige. Här får vi fortfarande hålla på och cykla, springa och simma tillsammans. Så är det inte i alla andra länder. Så det är tufft för dem som håller på i de länderna, säger han.
Som ett exempel nämner han Spanien. Landet han och ytterligare några i gruppen befann sig i för en dryg månad sedan.
– Vi var på Playitas och skulle vara där på läger i två veckor. Men det var då det exploderade där så vi fick flyga hem efter knappt en vecka.
Hur skulle det kännas om du inte får chansen att avsluta juniortiden med ett JEM-guld?
– Det skulle vara väldigt segt helt klart. Men det är ändå bara en juniortitel. Det är som senior som jag vill bli bäst. Det är det vi tränar för allihop som går på gymnasiet. Sen är det självklart en stor bonus om man får en medalj tidigare. Men det är inte det viktigaste. Jag har åtminstone fem-sex år kvar tills jag ska vara som bäst, säger Andreas och spricker upp i ett litet leende.