LÄS MER: Piraternas sista pusselbit på plats

Jag vet att det finns en hel del supportrar som hade hoppats på något eller några mer namnkunniga förare. Givna heatledare med ett snitt som börjar med en tvåa.

Och jag hade precis som många andra jublat över att återigen fått se Greg Hancock i Piratvästen. Eller att Tai Woffinden, Martin Vaculik, Bartosz Zmarzlik eller Fredrik Lindgren presenterats som ett av nyförvärven.

Men med en begränsad budget så har Piraterna fått gå en lite annan väg. Istället för att titta på vad förarna har gjort så har de tittat på vilken potential de har.

Letat efter de som nästa säsong skulle kunna ta betydligt mer poäng än vad deras snitt antyder. Och tar vi förare för förare som nu ingår i Piratlaget så skulle jag säga att det ur den synvinkeln ser förbaskat bra ut.

Tittar man så på det så får i alla fall jag lite vibbar av 2011. Då hade Piraterna inte heller det mest stjärnspäckade laget om vi bortser från Greg Hancock.

Dåvarande lagledaren Stefan Andersson Skill satsade på en trio unga polacker, två Davidssonbröder och en junior vid namn Linus Sundström. Med det laget svarade Piraterna för några av de mest historiska matcherna i klubbens historia. Utan Hancock i laget krossade de Vetlanda i semifinalen hemma på Motala arena med 63–27 och efter att Daniel Davidsson två gånger om lurat Bjarne Pedersen att köra in i tejpen i finalen mot Indianerna kunde laget fira sitt allra första SM-guld.

SM-guld ska vi nog inte drömma om än. Men jag är säker på en sak. Något stryklag lär Piraterna inte bli 2019.