1969 trampade den då 17-åriga Birgitta Berglund för första gången de 30 milen runt Vättern. En upplevelse som tonårstjejen gillade så pass att hon därefter enträget trampat runt år efter år. Med några få undantag. Snörundan 1981 så var hon anmäld men bara en halvtimme innan det var dags för start så bestämde hon sig för att det nog ändå fick finnas gränser även för henne.
– Jag tänkte att jag har ändå bara en kropp och att det inte var värt att utsätta den för det. Så jag tog cykeln och trampade hem igen, säger Birgitta och skrattar åt minnet.
Fyra rundor senare så var det dags för nästa lilla uppehåll. Ock om det var vädergudarna som orsakade det första så var det fruktbarhetens dito som var inblandade denna gång.
– Jag har ju två majbarn som är födda -86 och -88. Så då tyckte jag det var lite väl nära inpå för att köra. Sen cyklade jag inte året däremellan heller, säger Birgitta.
De båda döttrarna kompenserade dock sin kära mor drygt 20 år senare när de såg till att göra hennes 40:e runda till något alldeles extra. Och Birgitta behöver inte tänka ens ett ögonblick innan hon utser rundan tillsammans med döttrarna till den roligaste av de 43 hon hittills har åkt.
– Att få med sig dem var lite häftigt. Det var samma år som jag fyllde 60 år så det var riktigt roligt. Det regnade hela vägen så vi fick tag på plastsäckar som vi drog på oss. Dem tog vi av oss i Lemunda för att det skulle se bra ut när vi gick i mål, säger Birgitta som precis som döttrarna är majbarn.
Självklart står hon på startlinjen även i årets runda och den här gången har hon tänkt veva runt pedalerna lite fortare än de senaste åren.
– Man måste variera sig lite. Så i år har jag till och med varit på Mallorca på träningsläger med Maif. Så där blev det 60 mil på en vecka. Vi är 18 stycken som startar tillsammans klockan 03 och det är tänkt att vi ska åka på tolv timmar. Tiden spelar egentligen ingen roll. Man ska inte åka fortare än man orkar. Man ska njuta av det också, men man kan njuta på olika sätt, säger hon.
När Birgitta går i mål på lördag eftermiddag efter sin 44:e Vätternrunda så kommer hon ha trampat 1320 mil runt sjön genom åren. Men några stora funderingar på att varken sluta eller om hon ska locka med döttrarna på mammas 50:e runda när hon fyller 70 år har inte.
– Det skulle vara fint. Men jag tar ett år i taget. Så länge jag känner att det är roligt så kör jag. Det är ju häftigt att cykla det, det är ju en riktig folkfest. Men den dagen jag känner att fått nog så får det vara bra och då spelar det ingen roll vilken runda det är.