Som 18-åring fick Emil veta att han hade den inflammatoriska tarmsjukdomen Ulcerös kolit. Läkaren försäkrade Emil om att han skulle kunna leva ett vanligt liv – men inte arbeta som polis eller militär.
Emil blev snopen. Fram tills dess hade planen varit att bli polis. Istället utbildade han sig till socionom och började arbeta inom socialtjänsten. Träffade sin fru, fick två döttrar och köpte hus.
Emil klättrade i karriären och blev enhetschef i en privat omsorgskoncern.
Men efter tio år på företaget började han känna sig nöjd. Emil ville vidare och började titta efter andra jobb, men hittade inget som kändes vare sig bättre eller roligare.
Julen 2021 låg han och scrollade och fick syn på ett inlägg från polisen. De sökte socionomer. Det var en utbildningstjänst som innebar att Emil kunde gå en komprimerad polisutbildning – och få grundlön under tiden. Han hade hört talas om utbildningen några år tidigare men då var det inte aktuellt. Hans barn var små och huslånet stort.
– Det kändes väl kanske lite...Egoistiskt att då sätta sig i skolbänken. Att jag inte skulle bidra till hushållet kändes inte bra.
Men julen 2021 hade döttrarna växt och var mer självgående. Emil kunde kryssa i vartenda krav i jobbannonsen.
– Annonsen var skriven för mig. Jag kände att det här är min chans att bli polis.
Emil blev kallad till intervju och gick vidare i rekryteringsprocessen. Men på läkarbesöket på pliktverket kom hans diagnos åter upp för diskussion och läkaren beslöt att ringa upp Emils läkare.
– Som tur var svarade min läkare direkt och kunde intyga att jag aldrig haft problem med min sjukdom.
Emil fick tjänsten och påbörjade utbildningen som pågick i 1,5 år.
– Det var kul att få sätta sig i skolbänken igen och verkligen kunna fokusera på kurser och ämnen som jag genuint är intresserad av.
Studierna skedde till stor del på distans, med undantag för praktiska moment som till exempel kriminalteknik och polisbilskörning. Det hela avslutas med ett halvårs aspiranttjänstgöring i yttre tjänst.
I juli ifjol blev han klar och utreder sedan dess brott i nära relationer. Som utredare förhör han brottsoffer och misstänkta gärningsmän, gör husrannsakan och går igenom bevismaterial som till exempel mobiltelefoner.
– Det blir tydligt hur mycket vi använde våra mobiler. Man kommer under skinnet på den misstänkta när man går igenom han eller hennes mobil.
Extra intressant blir det när en person sitter frihetsberövad. Då är arbetet intensivt och tempot högt.
Åren som socialsekreterare har gjort honom van vid att prata med människor som är i en utsatt position, något han har nytta av som utredare.
Han uppskattar att det är raka rör inom myndigheten. Inom socialtjänsten var han ofta tvungen att lirka och stor del av jobbet gick ut på att få personen motiverad till att förändra sitt liv.
– Hos polisen får du en kallelse till förhör. Dyker du inte upp hämtar vi dig med polisbilen. Förstå mig rätt, men det finns något befriande i det.
För att hålla sig uppdaterad arbetar han i yttre tjänst som ingripandepolis några pass i månaden.
Karriärbytet gjorde att Emil fick gå ned i lön, men det är något som han sällan tänker på.
– Jag hade en del ångest kring det innan jag hoppade på utbildningen. Men man vänjer sig fort vid en ny tillvaro. Hög lön var viktigare för 15 år sedan när man hade små barn och sparade ihop till huset.