Foto: Mikael Grahn
Krig är ett helvete. Det konstaterar 20-åriga Gustav från Stockholm och stirrar ut i rummet med tom blick.
– Vi har varit döda i timmar.
Han badar i ljuset från solnedgången som sipprar in genom fönstret. Tillsammans med kamraten Magd, 20 år, sitter de tystlåtna i full stridsmundering. Rummet är kalt och täckt av spånskivor. Tristessen hos de båda soldaterna från grenadjärkompaniet i Skaraborgs regemente, P4 är påtaglig.
En svag röst repeterar ett meddelande från högtalaren på deras bröst: "Bekämpad... Bekämpad."
När fiktiva granater landade över staden var allt över för de båda soldaterna.
De befinner sig mitt i en pågående strid med jägarförband från K3 i Karlsborg som har sin slutövning.
Jägarna har ett uppdrag:
Att ta tillbaka den fiktiva staden Spång i Kvarn från grenadjärkompaniet, som idag agerar fientlig milis.
Jag är väl lite indoktrinerad
Wilhelm, 22 år, om varför han sökt till Försvarsmakten. Båda hans föräldrar är officerare och själv vill han inte stå på sidan av om Sverige hamnar i en konflikt.
Men just nu är de på den förlorande sidan. Två tredjedelar av kompaniet har tagits ur spel. Oddsen att försvara staden är markant mycket sämre än bara för en timme sedan.
Hur Gustav skulle reagera i en skarp situation med fallande granater är han osäker på.
– Det är lätt att säga att man skulle vara lugn... Men man får hjälpa varandra och det är en av de främsta sakerna vi lär varandra här – att vi aldrig är ensamma.
Han tänker till.
– Jag har insett hur farliga saker vi jobbar med, säger han lågmält.
Utanför hörs skarpa smällar från maskingevär. De anfallande jägarförbanden rycker allt närmare.
Den fiktiva staden Spång är en Europas mest avancerade träningsanläggningar för strid i bebyggelse. Här tränar både svenska och utländska förband närstrid.
I det stora hela ser Spång ut som en helt vanlig stad.
Här finns lekplatser, snabbmatsrestauranger och bostadshus. Men mycket skiljer sig åt.
Här kan högtalarsystem spela upp ljudet av gråtande barn, husen kan börja ryka och simulera brand vid träffar från fiktiva vapensystem.
Med hjälp av tusentals sensorer och 200 kameror simulerar övningsledarna strid och följer i realtid när soldater på båda sidor skadas eller dödas under övningen.
Det är som en avancerad variant av laserdome.
– Det är så nära verkligheten vi kan komma, säger Martin Enegren, kompanichef på grenadjärkompaniet.
Spång är kompaniets hemmaplan och de agerar ofta motståndare i olika övningar. Något de blivit bra på med tiden.
– Vi gav de amerikanska soldaterna en riktig match under övningen Swift Response, men sen använde de sin militära överlägsenhet för att vinna striden, säger han och utvecklar:
– Strid i bebyggelse är svårt. Det krävs tio gånger fler soldater på den anfallande sidan för att överta en stad.
Från taket av byggnaden övervakar övningsledarna grenadjärkompaniet som inväntar anfallet från jägarförbanden.
Trots det ligger en dold spänning och förväntan i luften.
– Det är många soldater som väntat på anfallet sedan igår och som gärna ville ge jägarförbanden en riktig match. De som är ute ur spel nu är nog besvikna, konstaterar han.
Inne i husen har de resterande trupperna från kompaniet antagit försvarsställning. De anfallande trupperna har övertaget mot de alltför få grenadjärerna.
Skotten från automatkarbinen ekar mellan väggarna när soldaten öppnar eld.
Utanför Kvarn 13.30: Tidigare under dagen har jägarsoldaterna anlänt till skogarna utanför Spång med hjälp från helikopter. De ska nu förbereda insatsen att ta tillbaka staden från fiendestyrkorna.
En av dem är 28-åriga jägarsoldaten Filip från K3 i Karlsborg. Han är i slutet av en nio månader lång utbildning. Snart ska han testa sina kunskaper mot en tänkande motståndare.
– Strid i bebyggelse är svårt, vi kommer behöva vara alerta och ta oss fram dolt utan att röja vår position, säger han med en fokuserad blick.
Han är helt klädd i militärt kamouflage med sensorer fästa ovanpå hjälmen.
28-årige Filip gick från att jobba som rörmokare till livet som värnpliktig jägarsoldat.
Filip har sökt sig frivilligt till Försvarsmakten. Efter tio år som rörmokare ville han testa något annat.
– Jag har alltid velat göra värnplikten. Skulle det hända något i Sverige vill jag inte vara på sidlinjen och titta på. Då vill jag vara med och bidra, säger han och tittar ut mot sina kamrater.
Filip har varit lagidrottare och att jobba för varandra är något han saknat.
– I jägarutbildningen jobbar vi tillsammans i fält och det passar mig, säger han.
Runt halsen hänger hans vapen tungt. Med en packning upp mot 60 kilo är rollen som jägarsoldat krävande.
Grenadjärkompaniet ska snart lämna byggnaden. Jägarna rör sig allt längre in i Spång och det börjar bli farligt att vara kvar på samma plats för länge.
– Det är extremt fysiskt och vi rör oss i miljöer där ingen vill vara, lyfter tungt och går långt. Det sätter sig lätt psykiskt eftersom man äter lite och sover dåligt, säger han.
Du blir utbildad i att kunna försvara Sverige och att ta liv. Är det något du reflekterat över?
– Jag har tänkt på det, men det är nog först när det är ett skarpt läge som det går att svara på den frågan, säger han med eftertanke.
Runt honom fyller hans stridskamrater på med energibars och konserverad mat. Men de avbryts av ett surrande ljud som kommer allt närmare.
Över trädtopparna närmar sig tre Helikoptrar 16 med last. Grässtråna viker sig i vinddraget när de går ner för landning. Fler jägare anländer och tar position utanför helikoptern.
Det är nu bara timmar kvar tills det inledande anfallet mot Spång.
Spång 19.32: Striden tätnar och jägarförbanden rör sig nu mellan husen mitt i staden.
– Det är som att se världen genom ett sugrör. Så uppfattar soldaterna på marken och i husen världen just nu, säger Enegren och pekar därefter mot ett hus i närheten.
– Där rycker jägarsoldaterna fram.
Soldater från jägarkompaniet tar sig fram längs en byggnad i Spång.
Inuti ett av bostadshusen omgrupperar de resterande grenadjärerna. Snabba kommandon och skottsalvor avlöser varandra. Det är en pressad situation och soldaterna är fokuserade.
Vore det inte för striden skulle det vara en idyllisk sommarkväll.
Skottlossning utbryter när en av grenadjärerna öppnar eld från fönstret på andra våningen. Ovanför fönstret sitter en av alla de tusentals sensorer i staden, som registrerar träffar från vapnen.
Stegen från kängorna skakar om metallstegen i trapphuset. Det uppstår trängsel när soldaterna lämnar byggnaden för att undvika att bli bekämpade av fiendens artilleri.
– Spring nu! skriker en av soldaterna medan de snabbt rör sig framåt med tunga andetag mot närliggande hus. Vapnen och packningen slår mot kroppen vid varje steg.
Har fått höra att jag passar som det. Jag gillar att leda människor, även om de från början är som spretiga pilar. Sen är ingen dag sig lik
Wilhelm, 22, om hans ambition att bli befäl.
Skotten från automatkarbinerna ekar mellan husen.
Någonstans i Spång rycker jägarförbanden fram och säkrar byggnad för byggnad.
– De vet inte vart vi tagit vägen. Förmodligen rensar de rum för rum i lägenhetskomplexet och det tar tid, säger Mattias Lindström, plutonsbefäl i grenadjärkompaniet.
Med snabba steg rör sig soldaterna från ett hus till ett annat för att undvika indirekt eld från granatkastare.
Det är svårt att förstå helhetsbilden inifrån. Det är ett organiserat kaos när soldaterna sprider ut sig i huset. Sporadiska skottsalvor slår mot öronen som skyddas av hörselkåporna.
Och så kommer ordern.
De resterande grenadjärerna ska lämna Spång omgående.
Via ett fönster tar soldaterna språng mot skogsbrynet, över en å och uppför en backe, klädd i vitsippor.
Adrenalinnivån är hög och blickarna som kastas bakåt söker konstant efter fiender, allt medan de rör sig fram genom grenar och snår.
Soldaterna stannar till och tar plats på en höjd utanför staden. De säkrar flyktvägen med ett maskingevär, allt eftersom fler överlevande ansluter.
Solen lägger sig över den förlorande sidan. Grenadjärkompaniet har lämnat staden Spång.
– Jägarna har gjort ett bra jobb och bekämpat huvuddelen av vår styrka. Nu håller de på att säkra staden och de har få förluster, säger Martin Enegren, plutonchef på grenadjärkompaniet och konstaterar:
– Staden är förlorad.