Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena. Här skulle den östgötska kvinnan ha vårdats efter en dom förra året.
Det är februari 2024. Kvinnan och hennes pojkvän möter en annan man vid en social verksamhet i Linköping. De har ingen koppling till varandra. De umgås under eftermiddagen, besöker ett köpcenter och beger sig senare till ett bostadsområde där paret, som är hemlösa vid tillfället, bor i en källare.
På bilder i förundersökningen ser man ett slitet rum med en madrass på golvet. Skräp och kläder ligger utspridda och plagg hänger på tjocka vattenledningsrör längs en kal vägg.
Här ska paret den här vinterdagen ha börjat injicera narkotika, innan misshandeln tar vid. Kvinnan börjar hacka på målsäganden med ett stämjärn. Pojkvännen i sin tur fattar ett tag runt hans hals och håller fast honom medan kvinnan sedan slår mannen med en kofot.
"Flera av slagen med kofoten träffade honom i huvudet och på överkroppen, under tiden han hölls fast", står det i domen.
Kvinnan använde även ett stämjärn i ansiktet på mannen och skrapade det nära hans ena öga.
"Totalt användes stämjärnet och kofoten uppemot 30 gånger".
Offret fick också frågan om han helst ville ha en kofot eller mejsel i sig, med anspelning på att han skulle våldtas med föremålen.
I samband med våldet tvingas mannen lämna ifrån sig kläder, smycken, plånbok, bankkort och kod.
I förhör har han berättat om händelsen i källaren:
"Det var ganska lugnt ändå, sen bara flippade de ut på två sekunder typ att jag skulle ge dem pengar. De började vifta och slog mig i huvudet och tvingade mig ge dem pengar och ta av mig kläder och ringar och allt. Jag gav dem ingenting, jag sprang därifrån i strumpor, kalsonger, t-shirt, byxor. Jag hade inte jacka, inte skor".
Kvinnan medger att hon utdelat vissa slag, men att hon "till följd av sitt psykiska tillstånd inte haft sådan grad av medvetande att hon haft uppsåt".
Hon genomgår också en stor rättspsykiatrisk undersökning. Den visar att hon begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. I maj 2024 anses hon fortfarande lida av en allvarlig psykisk störning.
Tingsrätten anser dessutom att det fanns en "påtaglig risk" för att hon på nytt ska begå allvarliga brott och hon döms därför till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Kvinnan går fri – på grund av platsbrist
Men när kvinnan i oktober 2024 avtjänat ett fängelsestraff i ett annat mål, släpps hon på fri fot istället för att få vård på rättspsyk.
Orsaken: det finns ingen plats för henne.
Åklagare i målet, Gabriella Ergül, uppgav för TT i samband med rån-domen att hon begärde att kvinnan skulle häktas om hon släpptes ut ur fängelset, tills att hon kunde få en plats på rättspsyk.
"Jag gjorde det jag skulle och tyckte att hon skulle vara fortsatt häktad".
Men domstolen nekar begäran. I domen står det att det finns en risk för att kvinnan, om hon släpps på fri fot, fortsätter begå brott. Däremot, menar rätten, finns det ingen risk att hon sett till längden på det fängelsestraff hon redan avtjänar hinner bli släppt innan den nya domen kan träda i kraft. Domstolen anser inte att det finns tillräckliga skäl för häktning och nekar begäran.
Linköpings tingsrätt nekade begäran om häktning av kvinnan, trots att det i domen står att det finns en risk att kvinnan, om hon går fri, fortsätter begå brott.
Men det som inte får hända sker alltså – kvinnan släpps på fri fot hösten 2024 i väntan på vård på rättspsyk, istället för att sitta häktad.
– Skälet till att tingsrätten avslog begäran om häktning, tror jag, var att rättens ledamöter inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att det inte skulle finnas plats ett halvår senare. Hade rätten haft en aning om den platsbrist som rådde inom rättspsykiatrin hade det nog förordnats om häktning i avvaktan på vård, säger hennes advokat Henrik Lindblom.
Advokaten: "Kokar av ilska"
Cafer Demirok, som företrädde offret, kan inte förstå hur det kunde gå till att kvinnan inte fick den vård som hon dömts till i tingsrätten.
– Det där är ett rättshaveri av sällan skådat slag. Ingen kan i sin vildaste fantasi föreställa sig att Rättspsykiatriska kliniken i Vadstena inte skulle ta emot en person som dömdes för ett mycket allvarligt våldsbrott, säger han.
Det där är ett rättshaveri av sällan skådat slag
Advokat Cafer Demirok
Enligt Demirok kan man inte strunta i att ta emot en person som blivit dömd för så allvarligt brott. Han menar att kliniken på något sätt borde ha flaggat för det och inte bara låtit det bero.
– Det här är Sverige i ett nötskal. Ingen vill ta på sig ansvaret för någonting, alla försöker skjuta ifrån sig, "ja hon var inte innanför vår sida av väggen, därför är hon inte vårt ansvar". Det är så oerhört provocerande att jag som samhällsmedborgare kokar av ilska, säger Cafer Demirok.
Begår grovt brott – igen
Några månader efter att domen fallit går kvinnan fortfarande fri. I början av 2025 kommer hon i kontakt med polisen igen. Då berättar hon att hon misshandlat en person genom att injicera honom med diskmedel och handsprit.
I sin lägenhet i Norrköping har hon, tillsammans med tre män, rånat och misshandlat en man. I polisförhör på sjukhuset har offret berättat om:
"Slag med knytnävar, stampad i ansiktet och allt möjligt sen blev jag injicerad med diskmedel i halsen. Och det är ju därför som jag är här för att det svullnade ju upp".
Mannen fick en djup infektion och händelsen kunde enligt läkare ha slutat mycket illa.
"Det är stora risker med att injicera på det sätt som skett och det kan leda till att man skadar artären som i sin tur kan leda till att man får hjärnskador", förklarade en läkare i förhör.
Strax före midsommar kommer domen. De tre män som var med i lägenheten döms till 12 års fängelse för försök till mord samt rån. Kvinnan, som också döms för försök till mord samt rån, erkänner grov misshandel men förnekar försök till mord och rån. Påföljden blir, ännu en gång, rättspsykiatrisk vård. Men den här gången bestämmer tingsrätten att kvinnan ska vara kvar i häkte tills vården kan påbörjas.
"Även när hon släpptes fri från det tidigare fängelsestraffet så kontaktade hon rättspsykiatrin vid upprepade tillfällen. Hon ville komma dit", säger advokaten Henrik Lindblom.
Hennes advokat, Henrik Lindblom, säger att de ifrågasätter rubriceringen försök till mord, att det istället borde ha varit försök till misshandel. När det gäller påföljden rättspsykiatrisk vård säger han att kvinnan vill ha vård.
Din klient har i tidigare mål sagt att hon vill komma till rättspsykiatrin, är det fortfarande så?
– Ja, det kan jag bekräfta och det har hon varit klar med. Även när hon släpptes fri från det tidigare fängelsestraffet så kontaktade hon rättspsykiatrin vid upprepade tillfällen. Hon ville komma dit, säger han.
Men enligt Lindblom finns indikationer om att det kan ta månader innan kvinnan kan få påbörja den vård hon nu dömts till.
– Med tanke på den osäkerhet som råder så kan jag tänka mig att tingsrätten valde att göra på det här sättet, säger han.
Vem bär ansvaret när en påföljd inte kan genomföras?
– Det är en stor fråga. Rättspsykiatrin bär naturligtvis ansvar för att de ska kunna fullgöra sitt uppdrag, att bedriva vård och ha tillräckligt med platser.
Norrköpingsoffrets advokat Thomas Wasteson skriver i ett mail att han tycker att det är bra att frågan om platsbrist inom den rättspsykiatriska vården lyfts.
– Genom vad som framkommit i media har personalen inom psykiatrivården akut larmat om resursbrist. Det är därför viktigt att frågan debatteras och att våra politiker tar den på allvar och skjuter till nödvändiga resurser.
Som advokat, skriver Wasteson, möter han ofta personer som är i behov av vård inom psykiatrin, men som inte alltid får den hjälp de behöver.
– Särskilt viktigt i mitt arbete är att de som behöver vård inom rättspsykiatrin får en snabb, bra och meningsfull sådan för att eventuellt förhindra återfall i brott.