Insändare Svar på ”Sunt förnuft är allt som behövs”, 10/4.

Yngve Gürer försöker att komma bort ifrån det ursprungliga ämnet genom att tolka mina citat på ett felaktigt sätt. Det är en ohederlig debattstil tycker jag. Jag har väl aldrig förnekat det sunda förnuftets betydelse, men jag har skrivit att vi lagt förnuftets ribba alltför högt om vi vi påstår att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga.

Jag har inte heller som Gürer påstår någon teori om att alla icke troende skulle vara känslokalla. Var får han det ifrån?

Gürer menar i sitt första inlägg att barn skall skyddas ifrån all religiös påverkan, medan jag anser att barn genom kristen undervisning kan få näring för sin medfödda religiösa tro. Det är möjligt att vi kan hindra barn ifrån religiös påverkan, men vi kan aldrig utesluta barns egen förmåga att ta intryck av allt de ser och hör. Det hör väl till sunt förnuft att föräldrar på olika sätt vill påverka sina barn på det sätt de själva anser vara rätt och vem ska kunna hindra dem ifrån detta. Menar Gürer att man skall förbjuda föräldrar och lärare ifrån att uppfostra och undervisa sina barn till att bli goda människor? Det kan jag inte tro.

I Ordspråksboken 22:6 står det: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån när han blir gammal.” Att vänja en ung människa genom att själv vara ett föredöme tror jag är den allra bästa metod både för föräldrar och lärare.