Nyckeln för att granska domen för överklagandet i fallet Vadstena är ordet ”majoritet”, någonting som kommunalrådet
Peter Karlsson (M) inte har i dag.
Jag var inte ensam om att tro att efterklangen till det som har kommit att kallas Nya Vadstenabullret hade tystnat. Visst fanns det ett intressant överklagande att följa framåt, men den övervägande känslan var att det inte skulle leda någonvart. Det besynnerliga styret under namnet Ansvar för Vadstena skulle kunna jobba vidare fram till valet.
Tji fick jag – och alla andra som trodde likadant. Efterklangen har nu förvandlats till en ljudvåg från en cymbal av större modell, vars ljud ännu ringer i öronen efter onsdagens dramatiska besked från förvaltningsrätten. Beslutet i Vadstenas kommunfullmäktige strider mot lagen.
Självklart kommer det här att påverka alla inblandade politiker på olika sätt, både de som felaktigt (?) fick sina uppdrag återkallade och de som nu eventuellt inte har fattat de beslut som alla trodde var fattade. Många tjänstepersoner påverkas också, för det här kommer att kräva tid och energi som kunde ha använts till mycket mer konstruktiva saker.
Osäkerheten är dock fortfarande stor. Domen har inte vunnit laga kraft och det verkar troligt att vi kommer att få se ett överklagande till kammarrätten. Om denna ger prövningstillstånd, vilket verkar ganska rimligt, kommer saken att prövas på nytt.
Det centrala i domen från förvaltningsrätten är enligt rådman Kristina H Samuelsson att ingen ny majoritet bildades efter förändringen i fullmäktige. Det är sant för just fullmäktige som församling – och här kan vi faktiskt ha identifierat en lucka i lagen. Den tar nämligen inte hänsyn till hur minoritetsstyren fungerar.
Den tionde paragrafen i Kommunallagens fjärde kapitel slår fast att ”fullmäktige får återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd […] när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige”.
Som så ofta med lagar finns utrymme för tolkning. Undertecknad kan konstatera att det enligt en dom i regeringsrätten (RÅ 2010:57) i en liknande situation i Malung-Sälens kommun formulerades två krav för att uppfylla lagens andemening.
”Det ska föreligga en tydliggjord och manifesterad majoritet och majoriteten ska inte längre återspeglas i nämnden/styrelsen”. Även om kommunallagen ändrades 2017 är grunden för dagens lag densamma. Nyckeln för att granska domen för överklagandet i fallet Vadstena är just därför ordet ”majoritet”.
Även om maktförhållandena i Vadstenas kommunfullmäktige faktiskt ändrades, så saknar styrande Ansvar för Vadstena en majoritet. Oavsett att kommunalrådet Peter Karlsson (M) tycker att man kan ha ett minoritetsstyre konstaterar förvaltningsrätten i sin dom att det inte är tillräckligt i lagens mening.
Trots att den reella maktsituationen i fullmäktige inte längre återspeglas i Vadstenas nämnder och styrelser, så uppfylls inte lagens grundkrav på en ”tydliggjord och manifesterad majoritet” i fullmäktige. Det troliga är därmed att förvaltningsrättens dom slår fast även i högre instans och att Vadstena kommer att få bita i det sura byråkratiäpplet.
Det här kommer att kosta, men det måste demokratin få göra ibland. Det kan bidra till att täta till luckor i lagar – om de verkligen finns.